• Print
close

Mitt senaste kajakäventyr

Ibland när man glider ut med kajaken blir det inte alltid som man tänkt sig; man kanske glömmer matsäcken, det börjar regna och blåsa eller så strular något annat. Men mitt senaste kajakäventyr blir faktiskt riktigt lyckat och precis vad jag hade hoppats på i förhand. Det är sådana stunder som gör att jag verkligen älskar min kajak. I den här artikeln tänkta jag därför dela med mig av denna upplevelse.

En tidig morgon

Jag hade ställt klockan tidigt, en timma före gryningen, så att jag skulle hinna iväg och få bevittna soluppgången från kajaken. Frukosten var redan packad och allt annat klart och iordninggjort kvällen innan. Jag behövde bara gå upp, klä på mig och sätta mig i bilen och börja rulla. En halvtimma senare var jag framme – fortfarande med god marginal till soluppgången, även om det redan började ljusna vid horisonten. Redan så här tidigt var temperaturen behaglig och sjön låg blank. Inte ett ljud hördes förutom naturens egna. Jag började packa i kajaken och var strax redo för att putta mig ut i sjön.

Känslan när jag gled ut från bryggan var precis så perfekt som man kan drömma om. Kajaken bröt försiktigt det spegelblanka och kristallklara vattnet till små vågor som i lugn och ro, ostörda, letade sig bortåt land. Jag lämnade bryggan bakom mig, och med den även resten av världen och alla vardagens problem. All stress rann av mig i samma stund som jag släppte taget om bryggan och istället trädde in i min egna värld, en sagovärld bortom samhällets regler och struktur. Här finns bara frihet och avkoppling.

Efter att ha paddlat en stund och kommit ut en bit i vattnet hoppade en fisk bara några meter från båten. En medelstor abborre som kanske jagade någon av de morgonsländor som lekte precis ovanför vattenytan. Där stannade jag dessutom och tog fram min matsäck. Solen började nämligen kika upp över trädtopparna och dess strålar nå fram till sjön och min kajak. Här satt jag och bara guppade runt, slappnade av och njöt av min frukost. Ensam i naturen.

Efter frukosten

Efteråt paddlade jag vidare till en liten grund vik. Jag hade tagit med mitt mini-metspö och tänkte meta vid vassen. Men jag hade knappt hunnit börja innan jag upptäckte att jag inte längre var ensam. Bara ett par meter ifrån mig kom nämligen en älgko tillsammans med sina två kalvar ned till vattnet för att dricka. Vi fick syn på varandra ungefär samtidigt och jag vet egentligen inte vem som blev mest förvånad – älgen eller jag – men vi båda stannade upp och såg på varandra en bra stund innan älgen bestämde sig för att det var nog och sprang tillbaka in i skogen med kalvarna. Jag fick förvisso ingen fisk, men mötet med älgen blev kronan på verket på den här fantastiska kajakutflykten.

Det är sådana här äventyr som gör kajakpaddling till något så speciellt. Man kommer verkligen nära naturen på ett sätt som är nästan omöjligt på annat vis. Det är kombinationen av lugn och harmoni tillsammans med de plötsliga och adrenalinfyllda händelserna som gör att jag aldrig tänker sluta paddla kajak.

Story Page